Kapitel 20: En spöklik kväll..

Sorgen gjorde ont i Rosalie, trots att Ken inte var världens bästa pojkvän. Hon saknade honom ändå. Men Dante var hennes tröst, den delen av Ken som fanns kvar. Han var verkligen en söt liten pojke. Han charmade alla med sina stora ögon och sitt bubblade skratt.

Malia fortsätta att trycka ut ungar och nu hade hon klämt fram en till son åt Lucian. Han fick heta Darin.

Rosalie var lite avundsjuk på Lucians lycka.. Hennes bror som började så värdelös hade det nu bättre än henne, hon som hade varit så populär och framgångsrik. Nu jämnades det väl ut, antog hon..

En kväll, precis innan Dante skulle få sin sista flaska välling innan läggdags såg Rosalie någonting otroligt! Hon trodde inte sina ögon!



Konturen av en man satt framför hennes son och Dante verkade inte se vad Rosalie såg. Hennes hjärta slog volter och hon gnuggade sig i ögonen och när hon öppnade dom igen så var vad hon nu än såg borta. Hon struntade i vad hon hade sett och antog att det bara var en hallucination för att hon inte hade sovit så väl de senaste nätterna.

Hon plockade upp sin son och när han hade somnat låg hon vaken hela natten. Hade inte mannen liknat Ken? Hennes hjärna måste verkligen spela henne ett spratt..

Några dagar senare såg hon mannen igen, den här gången i sovrummet och han försvann lika fort som förra gången. Tredje gången dök han upp i vardagsrummet, till en början var det bara en röst som ropade Rosalies namn. Hon såg sig om överallt för att sedan få se en man uppenbara sig framför henne. Det var Ken!



Ken försvann några sekunder senare men han dök upp allt oftare och för varje gång han dök upp kunde han säga lite mer. Snart pratade dom med varandra och efter ett tag kändes det som att Ken var hemma igen.

Rosalie låg i sängen en kväll och när hon vände sig om låg Ken bredvid henne. Hon försökte röra vid hans kind och han kändes fast.. men kall. De pratade och kramades och han var den mannen hon mindes från innan Dante kom in i bilden.



Hon berättade inte någonting för någon men hennes vänner började undra varför hon aldrig hade tid att träffa dom längre. Efter kvällen då hon och Ken hade pratat i sängen dök han aldrig upp igen. Rosalie blev ledsen men hon var ändå glad över att ha fått spendera tid med Ken.

Det konstiga var att hon började må illa på morgonen. Hon kände sig onödigt ledsen för ingenting och hon började känna igen känslan.. Vad är det här för galenskaper? Några månader gick och Rosalies mage var STOR. Hon beslutade sig för att berätta allt för sin mamma Samantha men ingen av dom visste hur det kunde ha gått till.

- Vad menar du med att du är gravid? Har du träffat en ny man?
- Nej, det har jag inte! Tror du att jag vill vara med någon annan så tidigt efter att Ken har försvunnit?
- Självklart inte, Rosalie.. Men du måste erkänna att det låter lite konstigt.
- Jag vet, men jag förstår inte vad som kan ha hänt.
- Så du menar alltså att Kens spöke kan ha.. ehm.. befruktat dig?
- Jag vet hur det låter, men jag har ingen annan förklaring!



Vad är det som växer i Rosalies mage och hur har det gått till? Läs om det i nästa kapitel.

Kommentarer
Postat av: ANNELI BERGMAN - KRISTALLKRONA

Väntar på fortsättningen! Kollar här flera gånger om dan! :D



KRAM!

2010-10-20 @ 15:54:37
URL: http://kristallkrona.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0