Snart börjar vi följa kusinerna
Jag har inte skrivit på länge nu och det beklagar jag. Snart kommer de sista avsnitten av Familjen Freijs äventyr och då börjar vi istället följa deras snobbiga rika kusiner. Hoppas ni ser fram emot det lika mycket som jag!
Kapitel 24: Den där Benny..
Rosalie handskades med barnen så gott hon kunde och Dante och Samantha skötte sig faktiskt väldigt bra. Dante var stor nu, en riktig svärmorsdröm. Samantha hade inte gett upp sin klädstil men så länge hon trivdes och skötte sig så fick hon klä sig i en apkostym om hon ville.
Katja däremot bodde mer eller mindre hos Chuck och Rosalie hade ingen som helst kontroll över henne.. Hennes 17-åriga dotter var tillsammans med en 24-årig bad boy.. Hon visste inte vad hon skulle ta sig till..
Men så träffade hon Benny. Han var nyinflyttad och bodde med sin 13-åriga son i ett stort hus nere vid stranden. Han hade gott om pengar och han var relativt nyskild. Samantha älskade honom! Och Rosalie tyckte väldigt mycket om honom också, även om han fick kämpa länge för att vinna hennes tillit.
Benny hjälpte Rosalie att handskas med Katja så gott det gick men de hade begränsat med tid på sig. Snart fyllde hon 18 och då fanns det inte mycket att göra. Hon hade redan berättat att när hon var myndig och fick göra som hon ville skulle hon och Chuck flytta långt därifrån och aldrig återvända.
Det gick inte som de hade tänkt sig.. Dante fyllde 20 och och några månader efter det fyllde flickorna år och Katja hade inte ljugit. Samma dag hade hon och Chuck packat sina väskor och flyttat till en okänd ort. Rosalie var förtvivlad men det fanns inte mycket att göra..
Ett år senare frågade Benny om hon och barnen ville flytta hem till honom och hans son. Samantha ville väldigt gärna flytta men Dante var redo att stå på egna ben. Rosalie beslutade sig för att låta Dante ta över huset, precis som hennes föräldrar hade låtit henne ta över huset. Det kunde bli en fin familjetradition, för det där huset var verkligen perfekt.
Mormor Christina hade levt ensam länge nu och började bli riktigt gammal.. Hon hade fått flytta in på ett väldigt fint ålderdomshem. Lucians barn hade blivit riktigt stora och medan de växte hade han och Malia lyckats hinna med att få två barn till. En liten pojke och flicka, Alfredo och Patricia.
Till skillnad från Rosalies bedårande barn var Lucians barn inga skönheter direkt. Men det sa hon aldrig till honom.. Ibland undrade hon om hon inte var lite ytlig..
Några dagar innan familjen skulle flytta ut berättade Dante att han hade träffat en tjej. Hon var en ung läkarstudent och det hade varit kärlek vid första ögonkastet..
Han bjöd över henne innan familjen hann flytta och ett år senare flyttade hon in. Men var allt verkligen frid och fröjd?
Kapitel 23: Omöjliga ungar
Att vara ensamstående mamma är inte det lättaste men Rosalie kände ändå att hon hade gjort ett bra jobb. Barnen var duktiga i skolan, skötte oftast sina sysslor och bråkade sällan. Men tonårsflickor är ett annat kapitel..
Dante skötte sig exemplariskt och läste bok efter bok och hade väldigt höga betyg i skolan. Trots att han var en väldigt stilig pojk brydde han sig inte särskilt mycket om uppmärksamheten han fick från flickorna i staden.
Rosalie misstänkte att han ville gå i sin hennes fotspår. Han hade tagit upp samtalsämnet några gånger men verkade mer intresserad av den kriminaltekniska banan och med hans intellekt skulle det absolut inte vara en omöjlighet. Rosalie var stolt.
Samantha däremot hade börjat be om tillåtelse att få pierca sig ett flertal gånger och samtliga gånger fått ett bestämt Nej från sin mor. Hon var ju bara 15 år gammal! Rosalie tyckte att tiden hade gått alldeles för fort och hon var inte riktigt beredd på det hårda jobbet som det innebar att försöka uppfostra två tonårsdöttrar.
Samantha färgade sitt hår i knasiga färger allt som oftast och sminkade sig svart och bar .. hmm.. Rosalie undrade om det inte kallades "goth" kläder. Eller kanske punk..? Egentligen brydde hon sig inte om klädvalen lika mycket som hon irriterade sig över sällskapet hon hade valt att umgås med. De rökte och umgicks med äldre ungdomar som tillhandahöll med alkohol. Hon visste inte riktigt hur hon skulle handskas med Samantha när hon sprang ute om kvällarna. Dock hade hon aldrig luktat varken rök eller alkohol så än så länge kände sig Rosalie hyfsat lugn.
Katja var otroligt populär bland pojkarna på skolan. Hon krävde att få det senaste modet och hennes pojkvän Adam var, vad Rosalie hade hört, den mest eftertraktade pojken på skolan.
Även Katja tyckte om att vara ute om kvällarna med sina vänner.. Där fanns det större anledning att oroa sig då Rosalie med säkerhet visste att Katja både smygrökte och drack öl ibland. Det som oroade Rosalie mest var om hon var "försiktig" med sin pojkvän.. Men hon hoppades självklart att Katja inte hade gått så långt ännu. Pojkvännen brukade följa med hem rätt ofta. Han var faktiskt en trevlig pojk. Artig och väluppfostrad.
Men när Katja gjorde slut med sin pojkvän för att hon hade träffat en tuffare äldre ung man började det gå utför ordentligt.. Hon var borta hela nätter och ringde sällan hem och berättade vart hon höll hus. Rosalie visste att hon var med Chuck men vad dom gjorde tillsammans visste hon däremot inte.. Rosalie hade börjat höra oroande rykten om att hennes dotter vistades med de skumma typerna om nätterna i utkanten av staden.
Vad hon inte visste var att Katja brukade vänta där om kvällarna för att köpa knark till sin pojkvän..
Hur ska det gå för Katja? Läs om det i nästa kapitel.
Kapitel 22: En försvunnen tvilling..
Rosalie längtade efter sällskap och någon att dela sitt föräldraskap med. Hon hade börjat träffa en man i 55 års-åldern som genast hade intresserat sig för Rosalie när hon nämnde att hon hade 3 barn. Han verkade vara väldigt förtjust i barn och ville gärna att Rosalie skulle berätta om dom. Han själv hade två söner som var utflugna.
Han hette Tom och jobbade som advokat på en ganska anspråkslös liten firma några mil utanför staden.
När barnen fick träffa Tom var de inte överförtjusta, de var ju vana vid att få ha sin mamma för sig själva. Tom försökte prata med barnen men var väl lite sliskigt trevlig, även för Rosalies smak. När lill-Samantha faktiskt erkände att hon tyckte att Tom var snäll blev hon retad av Dante och Katja.
Som tur var så var Samantha duktig på att ignorera sina syskon.
Tom och Rosalie hade träffats i nästan fyra veckor när han en dag kom till lekplatsen utanför huset där barnen och deras vänner lekte och ropade till sig Katja. Han steg ur bilen när Katja kom fram och de pratade en liten stund innan Katja satte sig i bilen och de åkte iväg. Dante var för tillfället hos en vän men Samantha såg alltihop och hon kände verkligen att någonting inte stod rätt till..
Samantha sprang in i huset och ringde sin mamma som var i affären och handlade inför middagen. Rosalie körde som en dåre på vägen hem samtidigt som hon försökte få tag i Tom.
Mobilen var avstängd och Rosalie ringde polisen som genast tog tag i ärendet.
Det visade sig att polisen hade varit med om liknande fall men aldrig fått tag i gärningsmännen. Det verkade vara en liga som gav sig på ensamstående mammor/änkor som de fått nys om innehav någon värdefull ägodel eller flera. De tog med sig ett eller flera barn (som de hade fått att lita på dom), ringde och berättade vart barnet befann sig så att polisen och mamman skulle befinna sig långt från huset och gjorde därefter inbrott och stal den värdefulla ägodelen.
Det var ingen felfri taktik, långt ifrån, och polisen var säkra på att de skulle få fast bovarna den här gången. Familjen fick order om att lämna huset med lysena på och ta in på ett hotell i väntan på samtalet. Poliserna låg i bakhåll runt huset och när samtalet kom iscensatte de mötet och inväntade tjuvarna.
Rosalie kunde verkligen inte komma på vad hon hade som de skulle vilja stjäla, fören hon mindes de tre tavlorna hon ärvde från sin mor. De måste vara värda mycket pengar.. men det hade hon inte skrivit någonting om eller ens nämnt.
Allt gick som planerat men tjuvarna gav inte upp utan en fajt..
De skyldiga fängslades och Rosalie fick återse sin dotter igen. Det hade varit några jobbiga dagar men familjen kom överens om att lägga händelsen bakom sig. Men skulle Rosalie någonsin kunna lita på en man igen?
Jag ska skriva oftare
Jag ber om ursäkt för att jag har börjat lägga upp nya kapitel så sällan. Jag ska försöka lägga upp nya kapitel oftare, jag har bara haft en liten sims-paus. Annars blir så lätt att man tröttnar. Ha tålamod med mig!
Många kramar//Alexeh
Kapitel 21: Vad växer i Rosalies mage?
Rosalie blev självklart tvungen att åka på ultraljud och Samantha följe med henne och höll henne i handen. Läkaren smetade in Rosalies mage och kikade på skärmen och mumlade förstrött för sig själv. Rosalie som inte kunde hålla sig tjatade och undrade vad han såg.
- Här tittar vi på ett frisk barn!
- Åh..!
- Här ser du barnets händer, och han eller hon har friska starka hjärtslag.
- Kan man se könet?
- Ja, vänta så ska vi se... men vad har vi här?
- Vad?
- En liten till!
Rosalie fick veta att det var två flickor som växte inuti henne och allt såg helt normalt ut. Hon bestämde sig för att göra ett dna-test för att se om Ken var fadern. Medan hon väntade på svaret, som skulle ta ett par veckor fick hon ett oroande samtal från Christina. Hon berättade att Samantha hade fått åka in akut på sjukhuset och läkarna hade konstaterat att hon led av bröstcancer.
Svaret på dna-testet kom tillbaka och det visade att Ken var fadern. Hur det här än hade gått till bestämde sig Rosalie för att fokusera på sin sjuka mamma. De följande månaderna var svåra och Samantha blev bara sjukare. En kall höstdag i oktober avled hon till följd av sin sjukdom. En vecka senare föddes Katja och lill-Samantha. Flickorna var 2 normala barn och de var varmt välkomnade in i världen av släkt och vänner. De växte fort och snart kröp de omkring i huset.
Lill-Samantha tog snart sina första steg. Hon var en kopia av hennes mormor. Rosalie grät fortfarande varje kväll.. Hennes mamma hade varit hennes bästa vän så länge.
Rosalie hade på så kort tid förlorat två väldigt viktiga människor i hennes liv och det hade tagit hårt på henne. Men samtidigt hade hon fått två fantastiska döttrar. Hennes jobb hade dock fått lida de senaste åren men nu tog hon tag i det igen och kämpade väldigt hårt. Det lönade sig helt klart, chefen hade ropat in Rosalie en dag och berättat att hon ville erbjuda henne en befordran. Det skulle innebära en polisuniform, en egen polisbil och fälttjänst. Till en början fick hon inga roliga uppdrag, som att t.ex. rota i någons soptunna för att gräva fram information.
Livet flöt på och Rosalie och barnen hade det bra. Men snart skulle det vändas uppochner igen. Det får ni läsa om i nästa kapitel.
Kapitel 20: En spöklik kväll..
Sorgen gjorde ont i Rosalie, trots att Ken inte var världens bästa pojkvän. Hon saknade honom ändå. Men Dante var hennes tröst, den delen av Ken som fanns kvar. Han var verkligen en söt liten pojke. Han charmade alla med sina stora ögon och sitt bubblade skratt.
Malia fortsätta att trycka ut ungar och nu hade hon klämt fram en till son åt Lucian. Han fick heta Darin.
Rosalie var lite avundsjuk på Lucians lycka.. Hennes bror som började så värdelös hade det nu bättre än henne, hon som hade varit så populär och framgångsrik. Nu jämnades det väl ut, antog hon..
En kväll, precis innan Dante skulle få sin sista flaska välling innan läggdags såg Rosalie någonting otroligt! Hon trodde inte sina ögon!
Konturen av en man satt framför hennes son och Dante verkade inte se vad Rosalie såg. Hennes hjärta slog volter och hon gnuggade sig i ögonen och när hon öppnade dom igen så var vad hon nu än såg borta. Hon struntade i vad hon hade sett och antog att det bara var en hallucination för att hon inte hade sovit så väl de senaste nätterna.
Hon plockade upp sin son och när han hade somnat låg hon vaken hela natten. Hade inte mannen liknat Ken? Hennes hjärna måste verkligen spela henne ett spratt..
Några dagar senare såg hon mannen igen, den här gången i sovrummet och han försvann lika fort som förra gången. Tredje gången dök han upp i vardagsrummet, till en början var det bara en röst som ropade Rosalies namn. Hon såg sig om överallt för att sedan få se en man uppenbara sig framför henne. Det var Ken!
Ken försvann några sekunder senare men han dök upp allt oftare och för varje gång han dök upp kunde han säga lite mer. Snart pratade dom med varandra och efter ett tag kändes det som att Ken var hemma igen.
Rosalie låg i sängen en kväll och när hon vände sig om låg Ken bredvid henne. Hon försökte röra vid hans kind och han kändes fast.. men kall. De pratade och kramades och han var den mannen hon mindes från innan Dante kom in i bilden.
Hon berättade inte någonting för någon men hennes vänner började undra varför hon aldrig hade tid att träffa dom längre. Efter kvällen då hon och Ken hade pratat i sängen dök han aldrig upp igen. Rosalie blev ledsen men hon var ändå glad över att ha fått spendera tid med Ken.
Det konstiga var att hon började må illa på morgonen. Hon kände sig onödigt ledsen för ingenting och hon började känna igen känslan.. Vad är det här för galenskaper? Några månader gick och Rosalies mage var STOR. Hon beslutade sig för att berätta allt för sin mamma Samantha men ingen av dom visste hur det kunde ha gått till.
- Vad menar du med att du är gravid? Har du träffat en ny man?
- Nej, det har jag inte! Tror du att jag vill vara med någon annan så tidigt efter att Ken har försvunnit?
- Självklart inte, Rosalie.. Men du måste erkänna att det låter lite konstigt.
- Jag vet, men jag förstår inte vad som kan ha hänt.
- Så du menar alltså att Kens spöke kan ha.. ehm.. befruktat dig?
- Jag vet hur det låter, men jag har ingen annan förklaring!
Vad är det som växer i Rosalies mage och hur har det gått till? Läs om det i nästa kapitel.
Kapitel 19: Rosalie blir ensamstående mamma
Ken tog Rosalie på onödigt många läkarbesök och hade råkoll på hennes kost. De hade fått veta att de skulle få en liten pojke. Hon var mest glad fram tills dagen då hon smygåt en liten påse godis och Ken kom på henne. Han blev vansinnig och började kasta saker omkring sig.
- Bryr du dig inte om våran son? Vill du inte att han ska vara frisk?!
- Jo.. men det var bara lite go..
- Tyst! Det här verkar uppenbarligen inte viktigt för dig! Jag gjorde ett misstag som blev tillsammans med dig..
- Men Ken, älskling.. sluta.
- Nej! Om du inte bar mitt barn skulle jag slå in skallen på dig! Du är oduglig som mor! Hur vet jag ens att barnet är mitt? Du är säkert med massa andra män.. Du kan glömma dina sena kvällar med dina "väninnor"!
Ken tog Rosalies favoritvas i händerna och kastade den rakt in i väggen och stampade ut ur huset och åkte iväg med bilen. Rosalie grät och ångrade sig.. Hon kände sig oduglig och slängde godiset och städade upp röran i huset efter Kens vredesutbrott.
Utbrotten kom allt oftare ju närmre Rosalie kom förlossningsdatumet och hon tyckte verkligen att hon förtjänade det.
Efter en särskilt hård utskällning kände Rosalie hur magen började krampa sig..
Rosalie kom hem från sjukhuset med deras lilla son, Dante, och allt var frid och fröjd. Men dagen kom såklart, då Ken tyckte att Rosalie hade misskött sig igen. Nu hade Ken ingen ursäkt för att inte slå henne, och hon visste ju att hon var olydig..
Dante växte upp och Rosalie var ensam hemma med honom när han tog sina första steg! Men dagen skulle inte sluta i glädje..
När Rosalie ringde efter Ken för att berätta den roliga nyheten så svarade han inte. Det var inget ovanligt när Ken var på jobbet men strax efter hon lade på luren ringde Rosalies kollega och berättade att Ken hade trillat ihop inne på sitt kontor och när ambulansen kom var det redan försent.. Han hade dött av en hjärtinfarkt samma dag som hans första och enda son hade tagit sina första steg... Vilken fruktansvärd tragedi! Rosalie var helt förstörd!
Rosalie fick uppfostra lilla Dante helt själv och hon hade börjat gå i terapi för att hantera sin förlust och åren av psykisk och fysisk misshandel.. Hon började sakta men säkert förstå att hon inte att gjort fel och att hon inte hade förtjänat den behandlingen.
I nästa kapitel händer något helt oväntat!
Kapitel 18: Han är väl ingen George Clooney..
Wow, nu hade Rosalie hela huset för sig själv och all frihet i världen! Hon hade redan bestämt sig för att gå ner till parken någon dag snart och hälsa på den främmande mannen som hon hade spanat in.
Hon hade nyligen varit och hälsat på den nyblivna pappan, Lucian! Hon hade blivit faster! Det var väldigt spännande. Han hade fått en söt liten son som Lucian och Malia hade döpt till Marion. Rosalie tyckte det var häftigt att hennes bror hade hållt sig till samma kvinna som han blev tillsammans med i gymnasiet. Hon tyckte att det var starkt av honom och hon var lite fascinerad av att han bara hade varit med en enda kvinna.
Rosalie hade varit tvungen att vara med några tonårspojkar för att vara säker på att de var helt ointressanta. Det var dock lite jobbigt att föredra "mogen frukt" då de oftast var gifta eller ointresserade av så unga tjejer som Rosalie. Men nu hade hon ändå hunnit fylla 21 och var inte en tonåring längre.
Väl i parken en tidig morgon möttes de av misstag. Rosalie hade inte planerat att träffa honom den dagen. Till hennes förvåning hälsade han på henne och inledde ett samtal om hur fontänen borde rengöras. Nu på nära håll såg hon att han inte direkt var en hunk... och han var definitivt äldre än förutspått..
Ja, han var väl ingen George Clooney direkt... men... nej. Han var nog inte riktigt var Rosalie sökte.
Det gick ett tag och Rosalie fokuserade mest på jobbet. Hon hade en älskare som hette Jerry men det var också allt. Lucian och Malia hade fått en dotter som hette Elisa och Samantha och Christina trivdes i sitt nya hus.
Rosalie och hennes kollegor hade blivit informerade att de skulle få en ny avdelningschef eftersom Lina skulle flytta. När han vandrade in på kontoret och presenterade sig för de anställda så tappade Rosalie hakan. En 60 år gammal och riktigt riktigt stilig man stod framför henne. Han utstrålade självsäkerhet och pondus. Hon kunde inte hjälpa att hon rodnade.
Det dröjde inte länge för den nyskilde Ken och den unga vackra Rosalie att börja träffas oftare privat och de spenderade en hel del nätter ihop.
Ken blev inte förvånad när Rosalie berättade att hon var gravid. Han blev faktiskt ganska extrem när det gällde hennes hälsa under graviditeten. Han hade aldrig lyckats få barn med Linda, hans exfru. Han blev ganska fanatisk.. Men Rosalie var glad till en början..
Vad händer när barnet kommer? Läs om det i nästa kapitel.
Kapitel 17: Rosalies djuriska drifter
Lucian gav sig av och familjen fortsatte som vanligt. Samantha och Christina hade pratat om att flytta till ett mindre hus när Rosalie blev några år äldre, så att hon kunde ta över deras nuvarande hus. Där fanns det gott om plats för att starta en familj men lite för mycket plats för två äldre kvinnor.
Rosalie klarade sig bra i skolan och hade många vänner, men aldrig några pojkvänner.. Rosalies kinder blev däremot röda när en gammal vän till familjen kom på besök. Nämligen Ruben. Ruben var 74 år gammal och gift med Ingrid. Det stoppade inte Rosalie från att blinka med sina långa ögonfransar så fort han kom i närheten.
Rosalie visste förstås att det inte var någon idé att försöka med Ruben så hon flörtade vidare med Samanthas chef, Fredrik. Han var 64 år gammal och det syntes att han tog väl hand om sitt yttre. Fredrik var en riktig player, ryktades det. Det sades att han hade flera unga älskarinnor och att hans fru inte hade någon aning. Men Rosalie var ju bara 18 år gammal.. Skulle hon få honom på fall ändå?
Mammorna var inte alls glada över Rosalies föremål för jakt men det fanns inte mycket de kunde göra, förutom att sluta bjuda hem äldre män, men det skulle ju innebära att de blev tvungna att sluta träffa en del av deras vänner.
När Rosalie vägrade sluta flörta med deras vänner ville de sätta henne i en terapigrupp. Hon blev vansinnig och totalvägrade. Hon var ju kär i Fredrik! Då gav mammorna henne ett ultimatum. Antingen flörtade hon med andra män än deras vänner, eller så tänkte de låta Lucian få huset när de flyttade. Det satte en del tankar i Rosalies huvud och hon beslutade sig för att glömma Fredrik och vänta tills mammorna flyttade så att hon fick fria tyglar att hitta sig en riktig man.
Det gick ett par år och Rosalie hade fått jobb på polisstationen, nu var hon på väg dit hon alltid hade drömt! Samantha och Christina låg och pratade gamla minnen efter att de hade kommit hem från mäklarfirman med ett nytt hus att leva sina sista år i.
Det var dags att ta farväl av huset och Rosalie och tårarna kom och känslorna yrde. Men Rosalie tyckte bara det var skönt att få vara ifred och bo själv. Hon hade redan fått sikte på en man som kom till parken varje dag för att mata fåglarna.
Samantha och Christina höll om varandra länge framför huset innan de satte sig i flyttbilen och åkte. Inombords jublade Rosalie.
Hur ska det gå för Rosalie på egen hand? Läs om det i nästa kapitel.
Kapitel 16: Lycka till, Lucian!
Första dagen i tvåan på gymnasiet fick klassen en ny elev. Hon hade ångrat sitt val och bytt gymnasieprogram. Hon fick presentera sig för klassen och Lucian fick veta att hon hette Malia. Hon verkade vara en blyg tjej och de första veckorna höll hon sig för sig själv.
En dag när Lucian var på väg till en lektion efter lunchen såg han att Malia hade blivit utsatt för samma mobbare som gav sig på Lucian och gråtfärdig satt hon på huk på golvet och plockade upp sina saker som de andra eleverna hade stulit och kastat över hela golvet.
Han erbjöd sin hjälp och de började prata om mobbarna och när hon blev på bättre humör blev konversationen trevligare och de diskuterade skolan och deras fritidsaktiviteter. De gick på lektionen tillsammans och och satte sig bredvid varandra och pratade lektionen igenom.
Malia och Lucian blev bra vänner och Lucians liv kändes helt annorlunda. En liten låga hopp hade tänts. Och det var inte allt som hände.
Allteftersom de blev bättre vänner kom de närmre och närmre varandra på alla plan. Så en dag, helt utan förvarning, kysste Malia Lucian. Allt kändes så rätt och de definierade sig numera som pojkvän och flickvän.
Lucian tog så småningom studenten och han och Malia ville flytta ihop. De hade hittat ett sött litet hus vid en sjö där Lucian kunde fiska. Dock låg huset i en annan stad, där Lucian hade fått anställning. De skulle bo en bra bit ifrån sin familj.
Efter all träning Lucian hade ägnat sig åt under gymnasietiden var han en riktig biff nu för tiden.
De hade en rolig avskedsfest för Lucian med vänner och familj. Alla var glada för Lucians skull men mamma Samantha var väldigt ledsen över att ta farväl av sin son. Hon var inne på toaletten och grät när Rosalie kom in och såg henne. Hon höll om sin mamma och försökte göra henne på bättre humör.
När dagen kom och Lucian var och hämtade sina sista saker och skulle ta farväl av sin familj slängde Samantha armarna om sin son och önskade honom lycka till. Hon visste att det här var vad han ville göra och att det skulle göra honom lycklig, hur jobbigt det än var.
Lucian hade det bra i huset med Malia, fick familjen veta och det gjorde Samantha lugnare. Nu var det bara Samantha, Christina och Rosalie kvar. Men Rosalie hade lite konstiga intressen, förutom sin träningsmani. Varje gång någon av familjens äldre vänner kom på besök var tonårstjejen lite för fascinerad av de äldre männen i sällskapen.
Mer om det får ni läsa om i nästa kapitel.
Kapitel 15: Lucian börjar högstadiet
Rosalie växte så det knakade och hon hade börjat träna fotboll och tog nästan träningen på lite för stort allvar. Hon tränade bl.a. konditionsövningar överallt och hon var övertygad om att hon ville bli fotbollsproffs. När hon inte motionerade tittade hon på polis-serier på TV. Hon vägrade titta på något annat. Hon hade blivit en väldigt envis liten dam som verkligen visste vad hon ville.
Det gick några år och det var dags för Lucian att börja högstadiet. Han var väldigt förväntansfull till en början. Dock blev det inte riktigt som han hade tänkt sig. Eleverna, främst pojkarna, retade honom varje dag och var riktigt elaka. De oroliga mammorna visste inte riktigt vad de skulle göra. De pratade med mobbarnas föräldrar och med skolan men det hjälpte bara tillfälligt, sen började det igen. Lucian började må riktigt dåligt. Hans självförtroende var nere på botten och han hade inga vänner alls.
Han pratade ofta med Christina om de elaka barnen och grät ibland men hon visste inte vad hon kunde göra för att göra det lättare för honom. Han berättade aldrig riktigt hur allvarligt det brukade vara. Han berättade inte att de slog honom ibland och kastade saker efter honom i korridorerna.
När han började gymnasiet fortsatte mobbningen eftersom många av hans gamla klasskamrater började på samma gymnasium.
Därför började Lucian träna som en galning för att kunna slå tillbaka om dom försökte slå honom igen. Nu hade familjen inte en, utan två träningsfreaks i familjen.
På gymmet brukade han titta sig i spegeln och vara ledsen över att han inte såg lika bra ut som de snygga killarna som tränade där. Han var ledsen över att han aldrig hade kysst en tjej och han hatade hur han såg ut.
Lucian grät ofta och hatade sitt liv.. tills en ny elev kom till skolan. Läs om det i nästa kapitel.
Kapitel 14: Födelsedagar och bränder
Christina hade gett upp sitt jobb på restaurangen för att börja jobba på stadshuset istället. Hon hade börjat engagera sig politiskt och tjänade ännu mer pengar på det och när Samantha började få värkar, 1 månad för tidigt så var Christina på affärsresa.
Förlossningen gick bra den här gången och när hon fick höra sköterskan säga att det var en flicka blev hon jätteglad och slog armarna om sin lilla Rosalie. Hon var snabb med att ringa till Christina och berätta den goda nyheten.
Inte långt efter fyllde Lucian 2 år och det firades med en liten fest.
När ljuset skulle blåsas ut trillade ett av ljuset ner på duken som genast tog eld och total panik bröt ut! Christina var dock snabb och hämtade brandsläckaren!
Samantha fick lindriga brännskador på armarna och fick behandlas på sjukhus över natten. Skadorna på bordet gick inte att reparera, de fick helt enkelt ersätta bordet och stolarna. Det var inga problem egentligen, eftersom de hade ganska gott om pengar. Tråkigt nog var att det var ett gammalt bord och stolar som hade tillhört Samanthas gammelmormor.
De var ändå väldigt nöjda med det nya bordet och de nya stolarna som var väldig vackra och hade kostat en bra slant.
Tiden gick och Rosalie fyllde 1 år. Hon såg precis ut som sin mormor fast med Samanthas mörka hår och bruna ögon.
Hon lekte väldigt väl med Linus, Fabians stödpersons son. De hälsade på väldigt ofta och Fabian fattade tycke för Lucian fast Fabian hade blivit väldigt stor nu. De hade även upptäckt att han hade en mild autistisk störning som hette Asbergers syndrom och han gömde sig ofta bakom sina TV-spel. Lucian tyckte att det var väldigt roligt att vara delaktig i spelen, trots att Fabian alltid vann.
Familjen hade det väldigt bra ända tills Lucian började högstadiet. Det får ni läsa om i nästa kapitel.
Kapitel 13: Lucian kommer till världen
Samantha återvänder från BB en vecka efter att Lucian har fötts. Det blev inte en flicka som de hade hoppats på men det gjorde ingenting.
Lucian hade velat komma ut med benen före och fastnat så att läkarna hade tvingats göra ett akut kejsarsnitt. Samantha mådde helt okej nu men hon fick vila i några veckor medan Christina tog det största ansvaret över Lucian och hemmet. Det hade hon ingenting emot.
Lucian hade små svarta fjun på huvudet och små djupt bruna ögon. Färgerna hade han definitivt ärvt från sin mor då de visste att donatorn var blond och blåögd. I övrigt hade de ingen aning om hur donatorn såg ut, de hade inte fått se någon bild, bara fått läsa uppgifterna om honom. Utseendet i övrigt måste han dock ha ärvt från donatorn då han inte liknade någon på Samanthas sida.
När Lucian fyllde 1 år kom morfar Alexis, mormor Jouline, morbror Fabian, hans bästa vän Lara (hans stödperson) och hennes lilla 2-åriga son Linus och firade hemma hos Samantha och Christina. Angie ville inte komma trots att Jouline hade tjatat på henne. Det blev en mysig liten fest med tårta, lekar och annat mys.
När kvällen led mot sitt slut roade sig Fabian och Christina med att prova det nya TV-spelet som Fabian hade fått för några veckor sedan när han fyllde år. De hade verkligen ett speciellt band, de två.
Lucian växte fort och de dröjde inte länge innan han sprang omkring i huset och kunde säga hela meningar. Samantha och Christina älskade föräldralivet så mycket att de gjorde ett nytt besök på kliniken, den här gången använde de en annan donator som hade rött hår och gröna ögon. De hoppades verkligen att det blev en liten flicka den här gången. De hade redan bestämt att hon skulle heta Rosalie, efter Christinas sedan länge avlidna mor.
Samantha blev väldigt stor den här gången också och fick likt den första graviditeten stor lust att måla så hon var nästan fastklistrad vid sitt staffli hela dagarna.
Kommer det bli en liten Rosalie? Det får ni se i nästa kapitel.
Kapitel 12: Insemination på hög nivå
Samantha och Christina var mycket lyckliga i sitt nya hus. Christina använde sina matlagningskunskaper nere på den populäraste restaurangen i stan och tjänade bra med pengar på det. Samantha kämpade på med sin dröm och repade ofta med bandet och hade börjat få en hel del större spelningar och ett erbjudande om skivkontrakt. Ekonomin var stabil och deras liv var helt underbart men de båda började känna att det fattades någonting.
De diskuterade om de eventuellt kanske skulle adoptera en liten flicka.
De var båda överens om att de ville ha barn men Samantha var lite skeptisk till adoption. Hon kände sig lite egoistisk men hon ville så gärna känna barnet växa inuti henne. Hon föreslog istället insemination och Christina verkade inte ha någonting emot det.
De beställde en tid på en klinik och efter några månader fick de komma dit. Allt gick bra när de var där men det var ingen självklarhet att det skulle fungera första gången. Men när Samantha började spy varje morgon förstod hon att det hade fungerat. Hon var så lycklig!
När Samantha var helt säker på att hon var gravid berättade hon det för Christina. Hon skuttade av lycka!
Samantha trippade omkring hemma på lätta ben och hon kände sig så tillfreds. Att känna det lilla livet växa i magen var helt fantastiskt! Nu förstod hon verkligen vad hennes mor hade pratat om. Hon fick lust att måla igen och det blev en hel del barninspirerade tavlor. Dock var inte hennes band så glada över nyheten nu när de precis hade fått skivkontrakt och allt. Men Samantha brydde sig verkligen inte alls.
Magen växte i en rasande takt och snart var Samantha jättestor. Det var en trevlig stämning hemma men nu längtade de mest efter att barnet skulle komma.
De låg och pratade i sängen när de första värkarna kom. Då var det bara att skynda sig till sjukhuset och hoppas på det bästa! Christina var otroligt nervös och Samantha skrek mest. Läkarna var lugna och sa att allt var normalt så nu var det bara en evig väntan.
Blir det en flicka som de önskade sig? Läs om det i nästa kapitel.
